En pappershistoria och Gott slut på 2025
Jag är en inbiten utövare av tron att man alltid kan skriva något. D.v.s. så länge man besitter kunskapen att skriva och läsa bokstäver.
Vet jag inte vad jag ska skriva så skriver jag i alla fall. Det viktiga är att det skrivs och vad som blir av det är inte lika noga. Jag börjar någonstans och sen blir det som det blir. Häromdagen resulterade det i följande.
❦
En pappershistoria
Papperssolen lyser pappersaktigt på ljusblå pappershimmel.
Endast ett pappersmolnsvitt pappersmoln gör papperssolen sällskap i det pappriga blå.
I ett pappersträd sitter en pappersfågel, sjungande papperstoner till ljudet av en pappersvind.
På pappersvägen nedanför pappersträdet går en papperstös.
Hon har slut på papperspapper hemma och är på väg till papperspappersaffären för att köpa mer,
så hon kan fortsätta vika sin origami.
Papperstösen får syn på pappersfågeln i pappersträdet och pappersfågeln i pappersträdet
får syn på papperstösen, slutar sjunga sina papperstoner, och flyger sin väg på papperspapperslätta pappersvingar.
Pappersvinden fortsätter att ljuda, så som pappersvindar allt som oftast gör: knappt hörbart.
I papperspappersaffären finns papperstravar med papperspapper i bjärta papperskulörer.
Papperstösen plockar papperspapper i pappersblått, pappersgult, papperspappersmolnsvitt och brunt.
Papperstösen betalar med sina papperspengar, knappt fyra papperskronor, och går hem igen längs pappersvägen.
med ett papperspappersmolnsvitt papperspappersmoln.
Nöjt betraktar papperstösen sina alster och funderar på vad hon ska vika härnäst.

Kommentarer
Skicka en kommentar