Tack men nej tack: Drömmar om våren, måsar och svensk poesi
Det som är där ute nu, Våren (stort V), är så lockande att jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill vara ute hela tiden och inte alls för det är också något med lockelsen som bara finns att uppleva i känslan av den. Drömmen, potentialen, fantasins gränslösa möjligheter och omöjligheter. Gå ut och känslan försvinner. Jag sitter inne och uppdaterar min mailinkorg istället . Minst en gång i minuten måste den uppdateras så jag inte missar något viktigt. Något viktigt TACK MEN NEJ TACK -mail. Jag vill inte dra ut på det, jag vill veta nu med en gång vad som fortfarande är möjligt och vad som inte är det. Inget fantiserande, ingen potentiell potential, och helst vill jag inte hinna drömma alls, jag vill ha raka rör och genast. Och precis som jag skriver det här kommer ett till: Tack men nej tack, många sökande tack för att du tog dig tid, tack för visat intresse och tack och...
