En inte så skavmaxad morgon

Har du någonsin glömt att salta din gröt?
    Det är en sån där grej man inte önskar någon, inte ens sig själv (fast kanske möjligtvis ett par intesåanonyma makthavare), ändå gör man det ibland. Och när gröten ligger i skålen i mjölken och man tagit första skeden i munnen är det en svår sak att rädda.
    Ibland har jag saltat uppepå gröten, uppepå kanelen. Det blir fel, känns inte rätt, men jag vet inte vad som är värst: gröt utan salt eller gröt med salt på toppen av kanelen. Det blir nog fler tillfällen att utforska den saken.

Om du tycker att min tehuva ser otymplig ut så tycker du rätt.
Men håller värmen gör den.

Det har varit mycket prat på sistone om att man ska s.k. skavmaxa (från engelskans friction-maxxing) sin vardag. Det vill säga inte göra det så lätt för sig. Inte ta den enkla vägen ut. Aktivt leta motstånd, obehag, låta det bli obekvämt. På så vis ska man bli mentalt starkare och i det långa loppet även lyckligare.
    Kanske borde jag sluta salta min gröt.
    Något annat som hände den här morgonen var att jag skulle ta ett äpple och upptäckte att inga äpplen fanns att bli tagna. Papperspåsen i kylskåpet låg knölig och tom.
    Inget äpple för mig.
    Skav.
    Däremot förvärvade jag igår en helt gratis, till synes felfri pain au chocolat som fick nytt liv efter några minuter i ugnen. Den fick duga. Inget äpple men en pain au chocolat.
    Så nu sitter jag här, klockan är 07.16, med min gröt – som jag tack och lov kom på att salta innan det var för sent, men inte utan att det blev ett smärre projekt – mitt te, en pain au chocolat och inget äpple.
    Om det låter skavmaxat får du avgöra själv.
    Jag tänker att om man aktivt behöver uppsöka skav i vardagen för att det ska infinna sig, då kan man gott och väl få göra det.
    Nu fick jag det att låta som att min inte så pjåkiga frukost blev ett riktigt skavsår, men det menade jag inte. Hursomhelst känner jag inte att skav är något som behöver uppsökas. Jag äter min pain au chocolat och läser dagens nyheter istället, tittar på några jobbannonser, sätter ett havregryn i halsen och slår huvudet i en skåplucka. Och jag kallar det inte för skav utan för balans.