Adjö Stockholm! – Skördetröskor och brev på posten

Hade jag haft körkort, bil och andra ekonomiska förutsättningar hade jag gjort som Bodil Malmsten: tagit mitt körkort, satt mig i min bil, kört till världens ände och bosatt mig där.

Nu har jag varken körkort, bil eller den ekonomin ett sådant tilltag skulle fordra, så jag tar mitt pick och pack och flyttar till Göteborg istället. 

Adjö Stockholm, adjö!

Jag kommer att sakna allt jag tänkte att jag skulle göra här men aldrig gjorde, sammanhang som inte längre finns, hararna utanför mitt fönster och dallerspindlarna jag delat min lägenhet med.

Och ni som läser det här och tycker att det vore fräckt om jag inte skulle sakna er: förmodligen kommer jag att sakna er också. Men Stockholm står kvar och förhoppningsvis blir tågtrafiken i det här landet inte sämre.

Jag är nöjd med mitt beslut. Nöjd och glad vid tanken på att jag redan i sommar kommer att befinna mig på västkusten.

Men tankar är också farliga ting och man skulle göra bäst i att tänka så lite som möjligt eller inte alls.

För några dagar sedan tänkte jag att det vore just typiskt om jag nu, när jag lämnar Stockholm för att söka lyckan annorstädes och har ordnat upp det så bra för mig där nere på den så kallade framsidan, skulle bli erbjuden ett sångjobb eller dylikt i sommar, som jag på grund av mina nu spikade planer i Göteborg skulle bli tvungen att tacka nej till.

Man ska passa sig för att tänka. Inte underskatta tankens kraft.

Det jag tänkte det hände och nu har jag en riktigt sur äppelkart jag lär få bita i en tid framöver.

Sånt är livet.

Jag flyr till Göteborg. Väljer glädje och förnöjsamhet.

Ett annat utfall hade i den här situationen varit omöjligt och därför inget att gräma sig över.

Det är ett surt äpple. 

Jag grimaserar och gråter en skvätt. 

Gå fram som en ångvält heter det.

Det gör jag inte, kanske borde jag, men det är inte vad jag menar. 

Det jag menar är att jag för några veckor sedan, återigen upptagen av tankar, försökte komma på vad det är man går fram som om man går fram som en ångvält, jag kunde bara inte komma på ordet ångvält. 

Till slut landade jag i ordet skördetröska. Men det var inte rätt, kändes inte rätt. Alldeles för många stavelser.

Men så häromdagen höll jag på att utbrista heureka, eller ångvält, när ordet (ångvält inte heureka) helt oväntat och plötsligt, från luften och ingenstans, dök upp i mitt huvud när jag var ute och gick och ännu en gång sysselsatte mig med det farliga att tänka.

Ingen skördetröska.

Även om skördetröskan, precis som ångvälten, plöjer allt i sin väg för att fullgöra sitt syfte, få vad den vill ha. Skördetröskan får dessutom sin skörd för mödan och inte bara platt mark och ödeläggelse. 

Gå fram som en skördetröska = Att metodiskt plöja allt i sin väg för att få det man vill ha.

Ett annat uttryck jag har funderat på, vars betydelse borde ses över, är när något “kommer som ett brev på posten”. 

Ett uttryck som snarare borde börja betyda det motsatta. 

Det kom som ett brev på posten = Något man trodde skulle komma som aldrig kom. 

Det sura äpplet däremot, det kom inte som ett brev på posten, men kom gjorde det.