Nya erfarenheter

Man ska prova nytt. Annars fastnar man i gamla hjulspår och då sitter man där sen och kan inte komma loss.

Jag vet inte om det gör något. Man kan säkert sitta där man sitter och vara nöjd ändå. Välja glädje och förnöjsamhet. Men tydligen ska det finnas en vits med att prova nytt.

Kanske är det stimulerande för hjärnan; alla sinnen, vidgar vyerna och ger nya perspektiv på omvärlden, vilket i sin tur är främjande för empatin och leder till ett öppnare sinne.

Kanske blir man klokare. 

Ett som är säkert hur som helst, är att man blir mer erfaren av att prova nytt. För är det något man inte har gjort som man sedan gör så har man gjort det sen och då vet man något man inte visste förut, och även om man hade kunnat ana det man anade men inte kunde veta helt säkert därför att man inte hade provat, så är det först efteråt som man kan vara säker på att det man anade stämde – eller inte alls. 

En ny erfarenhet. Grattis. 

Jag går längs avenyn, på väg till ett möte, men klockan är strax efter tre på eftermiddagen och det är hög tid för kaffe och i den bästa av världar – en bulle. 

Än finns tid innan avtalat möte, men inte tillräckligt med tid för att ägna sig åt en av mina specialiteter: att krångla till; göra projekt av något så enkelt som en kaffe och en bulle.

Kaffe och bulle är enligt mig egentligen inte något enkelt utan två konstformer i sig, men jag har också förståelse för att vissa tillfällen kräver att kaffe och bulle ses som något enkelt och inte krångligare än så. En eftermiddags-pick-me-up och, om inte mer, ett kryddmått guldglitterkonfetti över min promenad en grå septembereftermiddag längs avenyn. 

Jag inspireras av stundens omständigheter och ser det som ett ypperligt tillfälle att prova nytt: första bästa ställe som kan erbjuda en pappmugg kaffe och en bulle i en påse får duga (här drar jag ändå en gräns vid 7-eleven, så desperat är jag inte).

Jag går in på ett café som jag har gått förbi många gånger och som jag en annan dag, en annan tid, under andra omständigheter inte hade sett åt två gånger om målet var en fika, än mindre att hitta en bra bulle. 

Anledningen till det är att det är ett sånt typ av ställe vars meny sträcker sig över ett alldeles för brett spektrum (allt från gräddig bakelse genom pannkakor och räkmacka till färsk pasta) för att jag ska kunna inbilla mig att de har haft tid att bry sig om att göra en bra bulle.

Fel kan man ha och jag hade fel.

Kaffet var ljummet men bullen var bra, inte dum alls, gick mer än an.

Och jag är mer erfaren än någonsin.