Grannaste granen i grannskapet
Jag har en gran. För andra året i rad har jag en riktig av ved och barr och inte plast - gran . Då kan man väl kalla det för en tradition? En del av min numera tradition är att jag pyntar den med pepparkakor jag bakar själv, så gott som själv eller nästan själv. Jag bakar mycket och gärna, men det här med pepparkaksdeg har jag aldrig fått kläm på och har ingen lust att få kläm på. När jag var liten var degen färdig. Den gjorde mormor. Sen kom jag, brorsan och kusinerna; stansade ut och stökade, pyntade och kladdade. Inget besvär för oss, bara för mormor. Förra året gjorde jag en deg. Den blev dålig och inte bra, så i år köpte jag en. Inte från ICA, Coop, Willys, Hemköp eller Lidl med innehållsförteckning man inte orkar försöka sig på att dechiffrera (då kan man lika gärna köpa färdiga kakor eller göra egen deg som blir dålig) - jag köpte min från ett bageri, hört att det kan man göra. Pepparkaksdeg från Balders Bröd hänger i min gran. Inte mormors men ändå bra. Stök i kök och blom...
